Farmor och farfar

Så har det hänt – vi har blivit farmor och farfar till ett underverk – världens finaste lille kille kom den 9 april till oss! Grattis till stolta föräldrarna Adam och Angelica!

Nu börjar en ny fas i livet – den med guldkant!

Tre generationer!

Gott coronafritt 2021!!

Så här på nyårsnatten – hur sammanfattar man ett annorlunda år 2020?

Ja kanske kort och gott – Corona! Detta virus som påverkat en hel jord och mänsklighet, som tagit sina offer, som gjort att inget kan tas för givet, som också markerat vikten av att förstå vad som är viktigt, längtan efter social kontakt med släkt och vänner, längtan efter att få krama om nära och kära!

Ett år som inneburit nya lösningar på arbete, som inneburit distansering och sjukdom, som inneburit begränsningar och restriktioner, som förminskat möjligheter men också skapat möjligheter.

Jag längtar ändå efter mycket jag saknar – friheten att röra sig fritt utan rädsla och ångest att bli smittad, friheten att resa lite i världen igen, friheten att umgås med folk, att slippa vara rädd för död, jag kommer inte sakna oron över att min mor och svärmor, son och flickvän ska drabbas eller de som står oss nära.

Men 2020 gav så mycket också – ett besked om barnbarn på väg – fantastiskt roligt att vår son Adam ska bli pappa! Jag avslutade mina universitetsstudier efter tre år och tog en filosofie kandidatexamen. Jag har fått fast jobb inom HR, statligt arbete på Arbetsförmedlingen kring rekrytering minsann. Vi blev med husbil och har nog prickat rätt i det sättet att semestra. Och dessutom har Petter äntligen fått byta arbete och är numer kyrkogårdsarbetare på heltid och stortrivs! 2020 är inte alls ett skitår, det är ett annorlunda år med mycket gott att bringa in, mellan allt virus i pandemin!

2021 – jag toklängtar efter första barnbarnet! Jag toklängtar efter allt kring att få vara farmor! Jag toklängtar efter att få krama mamma och att få en skön sommar med husbil och kanske få åka till Kreta och spela golf, som blev inställt nu 2020!

Covid-19 – God jul-20

Strax efter lucia insjuknade Petter och jag i covid-19! Detta jädrans virus! Petter fick lite feber och snuva och snabbt på benen igen. Jag var däckad nästan två veckor över jul så det blev varken besök hos mor eller jul med Adam och Angelica! Inte förrän dagarna innan nyår är jag friskskriven men har haft en jädrans resa med alla möjliga symptom och feber varje dag i 12 dagar! Julen blev smaklös och inga lukter känns för det har försvunnit!

Jag lovar – ni vill inte ha covid! Och jag kommer kasta mig över vaccin så fort det går!

Kvar står alla julklappar nu ännu vid nyår – dom får vänta tills ett annat år tydligen…

Farmor och farfar

2020 gav oss den bästa av gåvor – vi ska bli farmor och farfar! Adam och hans Angelica ska få en baby i slutet av mars – vårt barnbarn!!

Vilken lycka!!

Jobbet och jag del 2

Från i början av november är jag statstjänsteman på Arbetsförmedlingens HR-avdelning och sektionen Rekryteringscenter, där jag fått fast anställning som Rekryteringspartner!

Spännande att jobba statligt när jag fått testa på kommunalt, privat och kyrkligt sen tidigare. Ett härligt arbetslag där höften av oss finns här i Östersund och andra halvan i Stockholm. Vi jobbar mestadels hemma på distans och uppkopplade men det funkar toppen.

• 

• 

• 

Äntligen klar!!

Nu har jag examinerats med min C-uppsats!!

Och jag blev godkänd så nu har jag fått ut mitt examensbevis också – Filosofie kandidatexamen med huvudområden sociologi.

Färdig personalvetare alltså!

Jobbet och jag

Jamen! Va gott det är att lära sig nya saker. Jag trivs tokbra med det här breda HR-arbetet som det är att stödja en förvaltning i en kommun. Det är allt från det lilla i detalj till det stora övergripande.

Jag är faktiskt ledsen över att det inte var jag som fick jobbet egentligen – hade varit så kul!!

Jobbet i Krokoms kommun rullar på men där är jag kvar på heltid en vecka till och sen på timmar.

Jag har nämligen erbjudits och tackar ja till en fast anställning från november – berättar mer om det sen.

HR-konsult i Krokoms kommun

Jag har säkert sökt uppemot 50 jobb sedan i april…de flesta är det ”tack-men-nej-tack”-svar, några har jag gått vidare till tester och några intervjuer. Men det är så stor konkurrens så det är galet! Och kampen fortsätter såklart….

Jamen helt plötsligt så fick jag ju jobb, ett vick under hösten som HR-konsult i Krokoms kommun. Jätteskoj! Jag är så glad att få chansen att lära mer, att kunna bidra och att få landa i ett sammanhang igen. Namnet på dörren, egen nyckel, ett arbetslag! Waow!!

Samtidigt kommer en märklig känsla – Ibland känns det som om jag är ”fejk”, som om jag lurat min omgivning, nu när det ställs på sin spets. ”Jag kan egentligen inget-känslan” är stor….och nu förväntar sig någon att jag kan en massa!

Jag har egentligen ingen aning om vad jag håller på med och vad som väntar, men jag är ju inte oäven att lära, men det är med lite darriga ben och darr på rösten som jag kaxigt försöker styra kosan mot Krokom. Det blir nog bättre sen, när jag får sätta tänderna i saker, men jag får ödmjukt och öppet vara transparent i min rookie-roll, jag får hämta hem saker och försöka forska kring hur jag löser problem och frågeställningar….alla har ju varit nybörjare såklart, men det hjälps inte att tänka på andra nu, det är nu jag är mitt i det.

Jag längtar efter känslan att ”kunna mitt jobb”, som jag kunnat i de tidigare yrkena…Ja, det löser sig såklart, men såna här gånger känner man sig rätt ynklig en stund….

Ska ändå bli otroligt intressant och spännande den här hösten! Jag är som en öppen bok! Jag ska göra allt för att lära och allt för att leverera!

Husbil!

Jamen sådärja! Husbilsägare minsann! Och riktigt trevligt på turné i dryga två veckor runt landet med stopp hos mor i Sörberge med ställplats hos Christer och Teresia, sen vidare till syster Inger och Håkan i Skälby för att sen ta oss till svärmor i Valdemarsvik. Sedan några dygn med min samba Eva och Måsse i Östra Ryd och så över landet till familjen Helmerson i Vänersborg, därefter hejande på släktingarna i Värmland för en övernattning i norra Värmland på väg hemåt.

Vi gillar husbilen och är glad över möjligheten att kunna träffa folk på distans i Coronatider!

Det blir fler turer inom kort – trevligt värre!

56 och 32 och 93

Jamen i allsin dar – jag hade ju nyss mitt 50årskalas…nyss=6 år sen….ok, nog pratat om ålder!

Bröllopsdag igen – 32 år sedan och det var också nyss…Granitbröllop! Waow! Kärlek! ❤️❤️❤️

Och kära mor fyllde 93!!! Denna fantastiska kvinna med så mycket livslust och klokskap, kärlek och värme! Älskar dig mor!!